- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
33

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Rövarebilen i Port Said

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIRATERNA PÄ GULA FLODEN

33

Men ett par seniga starka nävar hade han,
svenska järnnävar. — Och nu var kanske den viktigaste
stunden inne att pröva, vad dessa dugde till, då det
gällde blekaste allvaret. Det här var i alla fall något
som han aldrig varit med om förr, ja, som han aldrig’
ens kunnat drömma sig om att få uppleva.

I dagningen skulle ångaren Canton gå vidare. Var
miss Alice inte till dess ombord, kunde ingenting vara
vissare, än alt hennes föräldrar skulle stanna kvar i
Port Said och göra allt för alt återfinna sin dotter.
Att nu sätta sig i förbindelse med dem och ge dem
underrättelse om vad ban erfarit, lät sig inte alls göra.
Men kanske skulle en polisman kunna hjälpa honom,
om det nu var så att han kunde få tag i någon, innan
det bleve för sent.

Med denna sista förhoppning smög sig Kurt åter
ut ur bilen, men vart han än spejade på den trånga
mörka gatan, såg han inte ens skymten av någon
ordningens upprätthållare åtminstone på så pass långt
avstånd, som han vågade avlägsna sig från bilen. I
stället skulle han just återvända till denna för att däri
gömma sig som förut, då han plötsligt fick se denna
sätta sig i rörelse. Farten var dock ännu inte större,
än att Kurt med några snabba språng befann sig
bakom bilen just som den svängde in genom ott
port-liknande valv.

Kurt var inte sen att smyga sig efter. Vid skenet
från en lykta på en som det tycktes ganska vidsträckt
gård såg han bilen stanna. Men icke kunde han se
att någon steg ur. Att därför på nytt smyga sig in i
bilen vore sannolikt alldeles för riskabelt. Han skulle
därmed säkert endast förvärra saken.

Nej, något annat måste han hitta på.

Genom att i det väntade avgörande ögonblicket ge
hals ur mörkret, där han stod, skulle han kanske
kunna framkalla en förvirring, som kunde ge honom något

P. P. G. F. 3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free