- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
60

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Vilken var modigast?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

60

AXEL KERFVE

bröt mot någon av stammarnas skrivna eller oskrivna
lagar. Sin köpenskap fick han driva bäst han ville
och gjorde sig nu i byteshandel stammarna emellan
känd som en man, vilken ingav förtroende.

Det var under detta sitt kringirrande liv som
nomadiserande köpman han en dag fick nys om, att man i
en by några mil från den arabiska öknen — i landets
norra del — skulle hälla en hästmarknad, där prisen
på även de finaste djur troligen skulle bli rentav
fabu-löst billiga. Ty det var både svårt och livsfarligt att
komma dit, och kunderna voro därför helt visst fåtaliga.
Stammarna levde där på röverier och gåvo aldrig sina
offer pardon.

Detta var just något för den unge vildhjärnan.
I sin långa arabiska mantel insydde han sina
besparingar och behöll till hands endast så mycket som han
beräknade sig behöva för resan. En bra häst hade han
skaffat sig, som nog även behövdes för att korsa det
steniga landet, och med frejdigt mod begav han sig
i väg, åtminstone till kläderna så lik en arab som
möjligt, väl också åtskilligt brunliyllt av den glödande
solen.

Allt gick bra till en början. Men han hade inte
väl hunnit närmare den stora öknen, förrän det började
osa katt, som man säger. Vid flerfaldiga tillfällen blev
det för honom att sticka sig undan i någon skreva, när
rövarebandens spejare drogo fram på de usla vägarna,
som han hade att välja på. Han fick då akta sig
väldigt noga att inte bli sedd. Döden kunde vara säker,
sedan man grundligt utplundrat honom.

Men så en dag tycktes drömmen om de fina
affärerna, som han skulle göra, gå alldeles upp i rök. Han
hade lagt sig att vila vid sin springare, men vaknade
plötsligt vid ljudet av häftigt hästtrav. I en blink var
han omringad av det vilda sten- och ökenfolkets
rov-sökande marodörer, ett helt band, och fördes utan vi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free