- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
80

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Mästerskytten Kurt, och ett nattligt angrepp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

80

AXEL KERFVE

tycktes de lia stor respekt. Han låter inte heller
någon främling komma sig inpå livet, och hans kulor
träffa alltid målet.

— Gå före nu och anmäl, vilka som komma, sade
Kurt med ett tonfall, sum också tycktes kunna inge
respekt. — Vi vänta här alla, tills du kommer åter.

Väntan blev ganska lång. Men äntligen visade sig
vägvisaren och bredvid honom en högrest man, som
bar en starkt lysande elektrisk lykta i handen. Man
kunde inte se hans ansikte, som låg i skuggan, men
en kraftig stämma sporde, om de väntande voro bud
från konsuln. Varpå han tillade:

— Är det fråga om inspektion?

Det blev Kurt som svarade:

— Med inspektionen blir nog att vänta till konsuln
kommer ut själv igen. Jag är emellertid anställd i hans
tjänst och har med en vän kommit hit för att, om så
kan behövas, hjälpa till med vakthållningen. Till
förstärkning ha vi med oss dessa tre karlar, som dock
skola återvända med vår sampan i övermorgon.

— Mitt namn är 0’Brien, faktorieföreståndare, sade
mannen med lyktan.

Även Kurt och Willy presenterade sig, varpå mr
0’Brien fortsatte:

— Våren så goda och följ med. — En bit mat
kanske önskas efter sjöresan? Jag skall genast stå till
tjänst med vad huset förmår. Så här ute i
vildmarken kan det emellertid inte bli tal om några
delikatesser. Vi leva nästan på kinesiskt vis. Ris och magra
höns hör till den stående taffeln, och te förstås i
oändlighet samt vid högtidliga tillfällen några konserver.
Någon visky har jag inte, men tobak, som är ganska
god. — Här stiga vi alltså in.

Han gick lysande själv före några trappsteg, som
ledde till en tydligen runt hela huset löpande öppen
veranda, åt vilken vette åtskilliga dörrar och fönster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free