- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
96

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Stryparna från Gula floden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

AXEL KERFVE

tecken till något annat. Hurusom helst vred Kurt
beslutsamt kring nyckeln och stötte upp dörren.

I samma stund tyckte han sig höra ett rosslande
läte. Och när han nu i hast fick ljus tänt säg han.
Ja, vacl?

Jo, irländaren liggande mitt på golvet och liksom
de båda gulingarna nere vid varuhuset med en snara
om halsen. Således även han offer för de strypande
godsplundrarna och sannolikt liksom dessa så plötsligt
överraskad att han varken hunnit ropa eller sätta sig
till motvärn.

När Kurt lutade sig ned över honom, hörde han
dock åter det svaga stönandet. — En ytterligare
undersökning konstaterade, att livet ännu inte flytt,
åtminstone inte alldeles. Övad som han var vid
sim-undervisning och en kort kurs i räddning av
drunknande började ban genast företaga de nödiga första
armrörelserna, för att därmed söka uppliva den
medvetslösas andning. Med Willys hjälp höll han länge
på med detta, innan äntligen svaga livstecken började
inställa sig.

Äntligen slog mr 0’Brien också upp ögonen och
såg sig omkring med en förvirrad, sökande blick, som
slutligen stannade på Kurt med påtagliga tecken till
igenkännande.

De båda unga männen lyfte upp honom och lade
honom försiktigt på hans primitiva fältsäng, och från
stenkrukan på bordet hällde de i en mugg ännu rätt
friskt vatten, som sakta strilades ned i hans, som det
tycktes, skraptorra mun. Men på alla de frågor man
gav honom kunde han inte svara ett enda ord, men
väl med nog så talande blickar.

Slutligen och rätt som det var kom det med ett
stön över hans bleka läppar, till vilka blodet ännu inte
tycktes vilja återvända:

— Hung hutzer!... Ilung hutzer!... Flodrövare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free