- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
102

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Stryparna från Gula floden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

102

AXEL KERFVE

vid Kaifong eller ännu längre upp vid Shen. Vi lia
träffats där förr.

— Vad är det för platser? kunde Kurt inte låta bli
att fråga, trots den högt uppdrivna spänningen.

— Båda vid Gula floden och konsulns största
faktorier. Han har bra med folk där uppe och bland dessa
även några engelsmän och dit emigrerade ryssar i
förskingringen — officerare ur den forna kejserliga armén,
flyktingar alltså undan sovjetsamröran, alla duktiga
knektar. Man skall ha inrättat sig som på krigsfot med
löpgravar och allt så’nt där. Men det blir tids nog att
titta på den saken, bara vi väl en gång komma dit.

— Storartat! tyckte Kurt. — Det här började rentav
överträffa hans djärvaste förväntningar. Men kanske
just därför kunde han inte återhålla ännu en fråga:

— Kanske konsuln redan är där?

— A nej, sakta i backarna! Men det bär av så fort
han får höra, vad vi ha att rapportera, den saken kan
man sätta sig på tvärsäkert. Vårt fynd av den där
lurifaxen Tom Clarks visitkort i näsduksform skall ge
den rätta farten om intet annat.

— Har ni någonsin sett denne man här?

— Aldrig och ingen annanstans heller. Men så
dum är jag inte, att jag inte redan sett nog för att ha
klart för mig, vad han går för. I sällskap med hung
hutzerna Lin Tso och Pen Tsu träffar man inga änglar.
Det var sannolikt Lin Tso, den värsta av dem, som
lyckades få snaran kring min hals just som jag tittade
in ett tag efter min lilla rond till varuskjulet.
Lampan brann ännu, och så mycket är visst, att jag säg
odjuret Pen Tsu, innan jag föll och kort därpå var
åtminstone halvvägs till en annan värld... Och så
maka vi oss fram ännu en bit, men nu är det bäst att
ta det försiktigt.

Man nalkades stranden steg för steg. Att det var
strand kunde emellertid de båda ynglingarna inte få

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free