- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
108

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Lurande faror på vägen till rövareligans Eldorado

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

108

AXEL KERFVE

således inte svara annat än mot sin önskan — vilken
var att helst få stanna där han var och där han hade
Alice. — Ty det var just där som skon egentligen
klämde.

Alice försäkrade honom emellertid, att varken hon
eller Beth tänkte släppa efter på hoppet om att Willy
skulle skaffa dem några fina skinn till pälsverk. Det
fanns villebråd vid Gula floden också. Men några
strypare behövde han där säkert inte frukta för. Aldrig
hade hon råkat ut för några där uppe. Nu till fanns
där ju gott om militär — låt vara kineser, men i alla.
fall inga rövare. — Så skulle han vid fallen få fara
på flottar, som buros av väldiga skinnblåsor och vara
med om mycket annat, som kunde vara till gagn även
för en blivande militär.

Allt som allt — Willy kunde inte längre visa
någon tvekan. Och så var det bara att hugga i med
eki-peringen och att slutligen sova på saken några för
honom oroliga timmar.

Tidigt följande morgon skedde starten. Men då, i
avskedets ögonblick, de båda flickorna tryckte de unga
männens händer, var det plötsligt som om det kommit,
över Alice en underlig varsel. Hon stammade något,
som man inte kunde förstå, och då man frågade henne
vad det var, svarade hon inte på en lång stund.

Slutligen sade Beth, alltid rakt på sak:

— Sannerligen ser du inte ut som om du såge
spöken mitt på ljusa dagen. Vad går åt dig, du, som
annars alltid är så modig?

Alice strök sig över pannan och tittade sökande på
både Beth och cle båda unga männen, som stodo där
resfärdiga vid den väntande båtens landgång.
Plötsligt sade hon med ett försök att låta hurtig som vanligt:

— Dumheter, förstå ni!... Jag har drömt hela
natten så konstigt, och det är naturligtvis detta som hänger
i. — Men drömmar gå som strömmar, ja, värre och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free