- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
111

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Lurande faror på vägen till rövareligans Eldorado

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIRATERNA PÄ GULA FLODEN 111

att det egentligen bara fanns ett huvudspråk i
världen — engelska!

Han hade väntat sig telegram från sin kusin Beth,
när man kom till Pao Ing, den första staden man skulle
lägga till vid i kanalrännan för att fylla på
bensinförrådet. — Men inte fanns där något telegram.

Han hade velat veta något mer om Alices
besynnerliga drömmar och hur hon nu tog saken. Det skulle
bara bli »allt väl» eller »alltjämt konstig», men blev
varken det ena eller det andra. Varför han kostade
På sig att pr telegram fråga på nytt med begäran om
svar omgående under dagens lopp.

Ännu då kvällen kom, och man var klar att
fortsätta, hade det inte kommit något svar. Hade ban inte
varit rädd att göra sig löjlig, skulle han dryftat denna
angelägenhet med Kurt. Nu måste han i stället ge sig
tUl tåls ända tills man nådde Ling Ching, där konsuln
hade sitt första faktori hitom Gula floden. Där skulle
man ju också stanna i flera dagar, ty mycket fanns

nu att ordna.

Väntan blev lång, och trängseln på kanalen allt
större. Ofta var det som skulle man sitta fast for
oöverskådlig tid. Willy kunde bara inte förstå, att
konsuln hela tiden tog saken så retsamt lugnt. Kurt
Var i så fall bättre. Han tycktes inte fort nog kunna
komma till »rövarefloden», som Hoang Ho i all dess
’ängd kallades av honom. Till och med nar man
talade om de båda hemmavarande flickorna svarade
han blott: »Dom har det nog bra och nog ska vi styia
att dom får pälsar. Vi komma ju allt narmare
den sibiriska gränsen mot Kina.» - Eller också var
det något annat i samma stil. Deras möjliga oro viiie

han inte höra talas om. . , . „ ,0

Willy kunde ge Kurt rätt däri, att flickorna hade

det säkrare där de voro, än om man skulle, som

Alice velat, ha fört dem med sig. Ty ju längre upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free