- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
119

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. En farlig friare, och de mystiska årtagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIRATERNA PÄ GULA FLODEN

119

— Blott ett par ord, miss Alice!

— Säg fort vad det är! Jag har brått. Dessutom
vill jag, att ni tilltalar mig med mitt tillnamn!

— Miss Willner, återtog han denna gång, men utan
att lämna den intagna hindrande ställningen. — Jag
kommer kanske på en oläglig tid?

— Ja, oförsynt oläglig, avbröt Alice med
tillkämpad säkerhet. — Ni vet, att kontoret är stängt och måste
På samma gång veta, att aldrig någon äger tillträde
till detta rum utan att låta anmäla sig.

— Allt detta är mig bekant, svarade kinesen utan
att släppa den unga flickan ur sikte en enda sekund.
— Men orsaken att jag kommer som jag gör är ytterst
viktig. Det gör mig ont, om jag skrämt er eller annars
för detta mitt besök väckt ert misshag mot min
person. Men som sagt... Ja, jag vet verkligen inte, hur
jag skall börja...

— Sluta då ju förr dess hellre! Ni hörde ju, alt
jag har brått. Min väninna väntar mig där uppe och
vi skulle...

— Er väninna, miss Brown, har ännu inte återvänt
från sin promenad. Där uppe finns i denna stund inte
ett liv. Alla ha gått ut. Vi kunna tala fullt ostörda,
vilket jag också avsett.

Alice kände att blodet i henne isades på nytt. Av
vad han sagt framgick ju alldeles tydligt, att han,
sedan hur länge, formligen spionerat på denna
möjlighet att träffa henne utan vittnen. Besöket fick
därigenom en för henne ännu mer skrämmande form.
Mekaniskt drog hon sig närmare den höga
rullskive-Pulpeten, bakom vilken hon i värsta fall hoppades
kunna gardera sig. Men liksom hade kinesen läst även
denna hennes tanke och inte alls varit hågad att ge
henne detta skydd, var han med ett par raska steg
även där hindrande i vägen och hördes nu säga:

— Vad det är fråga om? Jo, ingenting annat än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free