- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
132

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Med räddande »flyg» mot nya äventyr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

AXEL KERFVE

— Se ni inte, att det är Alice och Beth?

Ett par minuter senare voro alla på det klara med
den saken, då de båda nu pojkklädda flickorna kommo
ombord samt med dem även den roende — mycket
riktigt i engelsk flyguniform.

Konsuln var till en början så häpen, att han knappt
kunde få fram ett ord till hälsning. Men han behövde
det inte heller. Under en skur av frågor från de båda
undrande Kurt och Willy drog Alice sin far med sig
ned i salongen, som också var matsal ombord, samt
sade därunder gång på gång bara dessa ord, medan
han kände hur hennes hand darrade i hans:

— Gud vare lov att det lyckades!

Föga mer fick man ur Beth, som stannat kvar på
däck. Ingenting kunde hon svara, så att man blev
klok på saken. Pat 0’Brien, som vänt sig till flygets
förare, fick inte heller veta mer. Men så mycket
framgick i alla fall, att de båda flickorna genom en
lycklig slump syntes ha undgått en mycket överhängande
stor fara. Slumpen hade gjort, att flygföraren i
militärt spanareärende skulle upp till samma plats som
major Brown blivit kommenderad till. I sin nöd hade
särskilt miss Alice vänt sig till honom med bön att få
följa med till Kaifong, som just låg i flygarens väg.
Han hade behjärtat denna bön och även skaffat de
båda flickorna kläderna, som de nu buro — och så
hade han gått till väders med dem.

En omständighet, som han inte ville fördölja var,
som han senare i enrum med konsuln omtalade, att
han knappt hade lyft i Chin-Kiang, förrän flyget
träffats av åtskilliga skarpa skott. Lyckligtvis hade intet
av dessa gjort maskinen eller dess passagerare någon
skada. Men det kunde han skriva under på, att saken
tett sig mycket allvai’sam och att han genast med all
makt lyft mot höjden, så att man kom bakom de
lägst liggande molnen. Fallet borde anmälas till be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free