- Project Runeberg -  Piraterna på Gula floden /
142

(1933) [MARC] Author: Axel Kerfve
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Ett ödesdigert besök, och ett sista nappatag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

AXEL KERFVE

En sådan flotte med muhammedansk besättning
skulle han låta bygga och förse med skottorn för den
medföljande bevakningen — helst folk, som varit med
på leden Lan Chow — Pow Ten, där röverierna
florerade som värst. Det var där som man ett par år
tidigare, eller 1926, inte dragit sig för att röva ett
hundratal hästar från de kinesiska soldater, vilka blivit
utsända att infånga ett visst rövareband —- för övrigt
samma band, som 1925 tog en känk läkare H. J.
Howard och släpade honom med sig, tills han äntligen
av en ren slump blev räddad. Men just, ett sådant
öde kunde inträffa ännu en gång, ja, bli till något
ännu värre, om man inte i tid såg upp ocli tog sina
mått och steg.

Nu gällde det kanske allra mest att skydda Alice.
En stor olycka var det redan, att den där
comprado-ren fäst sina ögon på henne. Ty naturligtvis kunde
det ju aldrig i livet bli något parti mellan henne och
Tsi Chuang, hur mycket han än skulle komma att hota.
Till sist skulle det väl lyckas, att om så behövdes skaffa
militärhjälp.

Förutseende allt, gav konsuln nu sina order och
förde fram ur jaktens arkli eller vapenförråd vad som
borde vara till hands vid minsta tillbud. Vägen var
ju inte så lång dit man skulle. Men den var så
grund-fylld, att man ålminstone ej med flottar kunde befara
den uppför floden. I den riktningen fördes varorna
alltid landvägen och under stark eskort. Med den ganska
grunt liggande motorjakten blev risken mindre.
Bitvis kunde man sätta nästan full fräs på motorn, tills
man åter måste nästan krypa fram.

Det var vid sådana ställen, som vakten måste
skärpas. Det var där som det gulhudade rövareföljet
gjorde sina bästa kap och lade sig på lur med sina
välbemannade och starkt beväpnade sampaner och
djonker.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:32:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gulafloden/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free