Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Ett ödesdigert besök, och ett sista nappatag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
AXEL KERFVE
utan att han därför på något sätt ville såra de andra
i den unga kvartetten. Ja, han blev alldeles särskilt
glad, då han nu hörde Alice utbrista med ett glatt rop
mitt i den lättförklarliga trumpenheten:
— Du kan gärna säga dem, att ingen sörjer så
mycket som du att jag är borta. Och du kan gärna
till-lägga, snart borta från Kina för alltid. Man får sedan
tolka din sorg bäst man vill.
Skrattande och med cn skälmsk blick slog hon så
igen »fängelsedörren» mitt för hans näsa och stängde
sig därmed själv inne med Beth och Willy. Att det
kunde ligga någon kanske för Kurt kär undermening i
det hon sagt, detta tänkte han inte alls på. Men glad
var han, att han nu fått det som han ville. Att iakttaga
gulingarna, som just skulle släppas in genom den väl
bevakade porten, roade honom långt mer än något
annat denna dag. Och han lovade sig själv, att låta
både ögon och öron göra tjänst till det yttersta.
När porten slogs upp för de anländande, fanns dat
inte det minsta, som kunde tyda på att där nu skulle
lia firats en ung flickas födelsedag. Alla som inte
närvoro vid mottagandet voro i fullt arbete, och konsuln
själv sade då han hälsade den förnämste gästen — den
rike Yieng Wu — att denne aldrig kunnat komma
lämpligare. Man var allt nog som bäst i färd med att
uppväga och ompaeka opielagret för att vidare på en
nybyggd säker flotte föra detta till en plats, som den högt
ärade köparen ägde att bestämma.
Ingenting i dennes ansikte förrådde heller, att han
just denna dag inte var så alldeles välkommen. Att
måltiden kanske blev något finare och läckrare än
han säkert väntat sig på denna plats, kunde han
gott taga som en stor artighet. I alla fall lät han sig
väl smaka och likaså de bland hans vänner, som fått
äran att slå sig ned vid samma festligt dukade
heders-bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
