Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hellas, sticka i väg söderut, runda Landsort och
ankra inom närmaste framtid utanför ateljén.
— Välkomna!
Och vi seglade. En oförgätlig resa blev det
och detta var icke minst utterns förtjänst. Utom
vår egen proviant medförde vi naturligtvis
skaffning åt vårt fosterbarn. Vi ansågo att några
strömmingar och småålar borde räcka till vår första
ankarplats. Vi hade icke reda på att man, om man
vill tämja en utterunge, bör ge honom kokt mat.
Det första han gjorde ombord var att utvälja en
secessus eller latrina, som de gamla så skönt
uttryckte sig. Han valde salongen alldeles
nedanför trappan till sittrummet, och han behöll platsen
med en halsstarrighet, som överträffade Karl
XII:tes.
Han tycktes inse att han behandlades väl, lät
sig tagas och smekas och var nästan ständigt på
rörlig fot. Han ville ligga mjukt och trivdes
endast på en av sofforna. Under nätterna höll han
sig egendomligt nog ganska lugn och fick i
början ligga bakom min huvudkudde. Stundom hasade
han sig ned och lade sig bakom min rygg och
jag sov, men uteslutande av naivitet. Ty en
utterunge är ej att leka med, något som vi snart skulle
få erfara.
Vi hade gått in i kanalen mellan Stora och
Lilla Möjan för att proviantera åt uttern, ty vårt
förråd av ål höll på att ta slut. Han hade levt
av ål några dagar och vi undrade litet över att
hans tacksamhet icke riktigt motsvarade vår
välvilja. Han började nämligen morskna till och högg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
