Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag anförtrodde dessa tankar åt min vän
Roddar-Agust en kväll vid en toddy.
— Ja, flyga mä maskiner, som di gör, dä kan
så va, men ge sej i sjön som en dåre, när en
inte behöver, dä ä väl så galet så ja iss inte
tänka på’et. En kan nog dråsa i ändå, om en
inte sir opp. Dä skulle va för fiskets skull, menar
Engström? Nää, så förbistra mej om di får mej
te’et. Men fiska mä tam utter dä går, Engström,
å d’ä så sant som bibeln. När ja va barn så fanns
dä en gubbe på Gräsön, som hade två stycken,
som han hade fött opp sen di va så små som så
här. Å vill han tro mej eller inte så drog di
hem fisk åt gubben så han ga faen i skötar å
ryssjer å bara salt å åt så han ble tjock som en
grosshandlare å hade ändå över te å sälja i
Öregrund, saltad, förstås.
— Ja, Agust, och till slut blev han så tjock,
så han kom inte ut genom dörren.
— Kors tänk, har Engström reda på dä mä?
Ja, den som läser i böcker, han får då reda på
allting. Men dä här ä dagande sanning, kanske inte
att han ble precis s å tjock, men han tog aldri i
en fiskebragd, å ut gick han aldri, han hette ändå
Mattson, Jan Mattson, å hans syster va gift i Harg
å hennes barn lever än. Å uttrarna låg i var sin
hunnkoja å va precis ackurat som gårdvarar, så
dä va inte lönt å gå te gubben om nätterna, för
uttrar ä skarpbitna, fast di inte skäller.
— Nå, men har Agust hört om jägarn som
gick vilse på Lövstaskogen?
— Naij!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
