Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israels jular
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landsvägen. Det var svart som beck i början
innan ögonen hunno vänja sig. Men då
upptäckte han var han befann sig. Han passerade
just Norrsunda by, han kände igen deras nya
lagård. Men det var fan vad hästarna voro ljusa.
Vad hade hänt? Han trevade i fickorna.
Pengarna voro borta, klockan hade han gudskelov, och
kaggarna — han trevade akteröver — jo där fanns
kaggar. Men släden såg så smal ut. Och
huvudvärk hade han så det blixtrade, och trött var han.
Han gäspade. Hå-åj-åj-a-a-ah!
Och så lurade han till igen, medan hästarna
fortsatte sin lunk. Bjällrorna pinglade och det
kom snö.
När Israel kom hem i dagningen, befanns det
att han hade bytt bort unghästarna mot ett par
spattiga överåringar. Släden hade han bytt bort
mot ett åk som han inte skulle vilja visa på en
skogsväg en gång, och i stället för sin gamla
silverrova hade han fått en dollarklocka av
järnbleck, som inte gick, hur mycket man än skakade
på henne.
Och i infickan hittade han en kvitterad
räkning på lageröl från tappningen. Han, som skulle
köpa svagdricka!
De andra kommissionerna voro inte
uträttade.
Då man har en käring, som spottar och
fräser, vad heller som är, och en dotter som blänger
argt, och en måg som är ett fyllsvin och som
man skall vara en föresyn för — och så går och
ställer till så här för sig, då är man inte värd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
