Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israels jular
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket i reda pengar. Och det fick gubben Israel
veta och äta upp det också. Han försökte borsta
upp sig i början och visa att det var han som
stod för rusthållet och gjorde med sina pengar
vad faen han ville — ut, kjoltyg! — men
kvinnfolket malde och malde och bevisade vilket kräk
han var. Han hade ju fått skänka bort alla
kaggarna, för ingen ville betala för annat än
svagdricka, som ju var beställt — och hästarna och
släden och klockan — ja, när en är ett svin, så
är en. Det finns ingen hjälp för det.
Gubben Israels sätt att sköta kommissioner
hade det med sig, att han inte fick resa efter
dricka förra julen. Det fick drängen göra i
stället. —
Det hade smällt till och blivit kallt. Fjärdarna
lågo och dagen före julafton slipade Israel sina
skridskor för att åka över till Medholmen och
hugga en julgran, som han sade. Men han hade
helt andra uträkningar. Han visste att han inte
skulle få så mycket som en kask en gång under
hela helgen hemma utan att det skulle bli ett
förskräckligt liv med fruntimmerna, och mågen
ville han inte supa med. Därför åkte han i väg
till Nedanby till häradsdomaren, som var hans
kusin.
Han kom inte hem på kvällen och inte på
natten heller. Kvinnfolken voro över sig givna.
De trodde att han åkt ner sig i Kvarnåoset.
Men vid tolvtiden dagen därpå kom han hem
och släpade benen efter sig. Han var blå i
ansiktet och kunde inte tala för heshet. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
