Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolportörerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gumman blev vit om nosen och traskade
med.
Från ladan i skogsbrynet hördes skratt och
skrik. Ett dussin pojkar från byn sutto i gräset
med ölbuteljer omkring sig och betraktade
följande uppbyggliga tavla:
På laduväggen ett stycke uppåt hängde
pastorn, oskadad, men ledsen, ty han var korsfäst
på det sättet, att man i kläderna runt omkring
kroppen slagit in spikar. På marken under honom
stod den andre kolportören med armarna
utsträckta, han också, men det berodde på att man
skjutit en gärdesgårdsstör in genom ena ärmen
och ut genom den andra utmed ryggen. Båda voro
dessutom målade svarta med kimrök i ansiktena.
Gumman dånade icke, ty skärgårdsfolket har
starkare nerver än så. Men hon vart förstummad.
Och fram trädde Johan Fredriksson,
besättningskarl på jakten Fridolf av Harö, och höll
en lustig rättegång med de båda syndarna, därvid
det uppdagades och erkändes, att de voro stora
hycklare och världens barn och att de förtjänat
det ärliga kok stryk, som de fått under nattens
lopp, innan de försattes i det hjälplösa tillstånd,
i vilket de nu befunno sig.
Så befriades de ur samma tillstånd, varpå
Johan kommenderade: — Spring för livet!
Och de löpte till skogs.
När kvällsbåten lade till vid Harö brygga
smögo två slokörade stackare ombord för att
antagligen icke återvända till ön i brådbrasket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
