Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hon sprungit från livet den kvällen. Var fanns
han nu? Han var naturligtvis också major och en
luden, brutal orangutang — men — Gud! — ville
han komma, komma nu, just nu — hon rodnade i
mörkret och drog täcket över sitt glödande ansikte
— nej! nej! jo! jo! nej! jo!
Plötsligt satt hon upprätt i sängen — —
— OiioooO!
Ooiåjåjåj—oå—ksch—kschksch-pti—ksch!
Fröken Linnea brast i gråt. Mörkret omkring
henne pressade ihop hennes bröst — å, så varmt
det var — och i mörkret virvlade stjärnor, tätt
förbi hennes ögon — eller kanske var det innanför
ögonen. Pulsarna hamrade. Hon kröp under
täcket igen, men i kudden hörde hon sitt hjärtas
hastiga slag och stjärnorna virvlade i ursinnig dans
tills hon somnade. —
Portvaktarns kattor hade givit henne nyckeln
till livsgåtan. Hon var väckt — aufgeklärt. —
Dagen därpå gick hon upp till fruntimmernas
tavelutställning för att träffa Sappho, målarinnan,
som var den största filosofen i Nya Freja. Hon
ville tala ut, vända ut och in på sin Psyke och
få ett råd. Hon fick tala. Hon talade länge,
rösten skalv.
— O, du lilla dumbom, sade Sappho, när
fröken Linnea kom till sin enda upplevelse —
o, du lilla idiot! Livet är en konstnärsfest, en
huggsexa, och den som är för blyg att ta för
sig, när man till och med bjuder omkring
smörgåsbrickan, han har inte kraft att armbåga sig fram
till varmrätten, och desserten går han säkert miste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
