- Project Runeberg -  Genom mina guldbågade glasögon /
104

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haröliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

då det inte var så gott att neka för skandalens
skull, fast nog hann Janson tala om för gubben
vad han var för en skojare. Gubben och mågen
talade aldrig ett ord med varandra sedan — de
bara tittade som arga tjurar vid måltiderna, och
nog kan man tycka att mågen hade rätt att vara
ilsken. Gubben kunde väl sagt ifrån i tid, så hade
det inte blivit äktenskap av, men efter tredje
lysningen var det ju inte så lätt och för resten
hade flickan måst börja ta ut kjolarna, så vad det
beträffar var ju allt som det skulle.

Allt det här visste ju skepparn på Agathe
om, och första kvällen i Haröbukten visste han
också att både Isakson och Janson kommo
ombord — i var sin båt förstås och på olika
tid. Och då blev det alltid gräl, när de fått en
fyra, fem kaskar. Då talade gubben om för alla
i kajutan att mågen inte var värd så mycket som
en strömmingsråk och mågen sade rent ut att
gubbjäveln skulle få på plytet när de rodde hem
— ibland skulle han se hjärtbloden på gubbfan.
Men skepparn bara skrattade och sökte raljera
bort alltsammans med mera kask. Där satt
gubben och mågen och söp och morrade åt varandra.
Gubben var för resten inte rädd för Janson,
ty den senare hade supit rätt friskt i sin tid och
var väl inte så mycket att ta i, men han kunde
ju vara lömsk och ge gubben ett tjuvnyp bakifrån,
om han inte såg opp.

Så kom förra sommarn. Vi seglade med
kuttern till Harön, och när vi svängde in i viken låg
åltysken där redan. Det var sent på kvällen, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 22:44:11 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/guldglas/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free