Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Haröliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, va faen har du mä dä här å göra,
Engström?! grät Janson. Släpp opp mej, annars!
Ja, vad hade jag egentligen med saken att
göra? Och en kamrat instämde: — Låt dom här
kurrarna göra opp saken sinsemellan! Vi kan
ju stanna kvar och se efter att de inte använda
tjuvtag. Slåss ni, bönder! Men tar ni fula tag,
får ni smörj båda två!
Nå — att spela skiljedomare i ett
mellanhavande, som aldrig kunde göras upp, var ju
ingen framtid. Jag släppte Janson.
De röko ihop igen och vi ställde oss på
lagom avstånd, beredda att ingripa om så skulle
behövas.
Striden gällde nu Jansons rock och väst,
ty det skulle ju ha varit en evig skam för byns
rikaste bonde att gå hem naken som ett
spektakel.
Plötsligt fick Isakson ett bra tag i Jansons
rockkrage. De ramlade omkull båda och
Janson kom under men framstupa. Isakson slet
till och alla ryggstyckena i Jansons rock, väst
och skjorta följde med, sköra som kläderna voro
av svett och saltvatten. Vild av triumfen över
denna lyckade åverkan på fiendens garderob, tog
Isakson ett nytt tag, innan Janson hunnit resa
sig. Denna gång fick han tag i byxlinningen —
och i nästa ögonblick höll han i sin hand hela
Jansons byxbak. Mågen var nu värre tilltygad
— om jag så får uttrycka mig — än svärfadern.
Då lyste det till ett fult grin i Jansons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
