Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannas äktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sa att det är bäst att köra hem liket till
Johanna, och så fick de opp liket och Kalle satte
sig tvärs över Vesterberg på hanses mage och
smackade och så bar det i väg. När han kom hem
till Johanna blev det ju tjut och lipande — men då
sa jag som sanningen var:
— Du kunde väl ha nöjt dej mä Lundin, så
halt han var! Där sir du själv nu! Ta en sån där
vettvilling! Va förstog han sej på fiske å på
skogen å åkern? Där har du för du bar dej dumt
åt! Å dä va väl rätt sagt — när en har fiskbragder
å skog å åker. Ja, si fruntimmer! Si fruntimmer!
Nu sitter ho där mä en sån där liten snorgärs te
pojke, å innan han kan ta hand om gårn, hinner
ho, Johanna, å komma i körgårn två gånger om!
Ä dä likt, dä? Toka där!
Det är gamle gubben Sjöberg som uttrycker
sig och inte jag, fastän det tycks så.
Detta är historien om Johannas korta
äktenskap med Vesterberg. Det var nog så
händelserikt. Johanna sålde gården och flyttade till Gräsö
med pojken. Nu har hon väl lekt värsta rommen
av sig, för nu är hon femti år — men si
fruntimmer, si, di slutar aldrig — till och med när di
får vara kära gratis — dä kan fruntimmer vara,
men en karl, han ä som han ä, han blir likasom
fången i fruntimmernas garn, å han får fortsätta
å fortsätta, ända tills han dör.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
