Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jus patronatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissna icke — lo — jibból — och allt som han
gör han framgång — vekól aschér — jaaséh
jazlíach — han kunde det utantill på hebreiska.
Men villkoret! Var det inte att sälja sig åt
världen och köttet?
Men Herren skulle nog hjälpa honom även
härutinnan. Och det trodde Maj-Lotta också, ty
nu skulle hon få råd att ha två pigor, om inte
fler. Och komminister Ostadius skrev ett ödmjukt
brev till den forne lekkamraten och accepterade
tacksamt utnämningen. Inom kort hade han
domkapitlets fullmakt, då han ju var »kompetent och
annars icke ovärdig».
Han välkomnades av sin barndomsvän med
en större middag. Ryttmästaren, vilken han som
sagt icke sett på mycket lång tid, åtminstone
tjugufem år, var en vithårig, rödbrusig, bullrande herre
med duktig mage och en konsumtionsförmåga som
var otrolig. Hans båda stallbröder
häradshövdingen och brukspatronen vägrade icke heller i
vändningen. Kyrkoherden, som sedan
studenttiden varit en S:t Antonius i fråga om all
Epikurism, försökte hålla igen vad honom själv
beträffade, men här stötte han på patrull. Varje
skolkning observerades och måste försonas med
bottendrickning. När kortspelet skulle börja låg
kyrkoherden som en benhög, ty han var mager som
en skrika, på en soffa i gårdskontoret och var
omöjlig att få liv i. Ombytet från skummjölken till
chambertinen hade varit för häftig. Då ruskningar
och vattenöversköljningar inte hjälpte, placerades
liket i gula trillan och kördes hem. Det var ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
