Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jus patronatus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hädaren. Det vart dödstyst och slutligen sutto alla
fyra och sågo på varandra med munnarna på
vid gavel.
— Nå, så kredense mina hjärterötter, sade
ryttmästaren. Det där låter som ren svenska! Men
hör du, lille bror, är du sjuk, eller är du
misslynt, efter du låter din vrede gå ut över oss på
det där sättet? Du är väl missnöjd med vinerna,
kan jag tro, och med maten, och med sällskapet,
vasa?
Kyrkoherden tycktes samla sig med
ansträngning. Han bryggde hastigt en mörkbrun toddy,
tömde den i ett drag och sade darrande på målet:
— Jag ber min högtärade bror tusen gånger om
förlåtelse. Jag tyckte nyss, att jag var så
ovanligt klar i huvudet, men jag far vill, jag måtte
ändå ha fått för mycket till bästa tack vare min
högtärade brors välvilliga gästfrihet. Men jag
hade under hela måltiden glömt en sorglig
händelse, som passerat i min ladugård, nämligen att
mina två bästa kor fått trumsjukan och väl
näppeligen kunna räddas. Och plötsligen erinrade jag
mig olyckan — kan — hick! Jag vet att sådana
uttryck som det som nyss undslapp mig äro
ovärdiga i en prästmans — mans — hick! mun, men
jag ber de närvarande ödmjukt om förlåtelse —
åtelse. Jag kan icke göra mera — och
naturligtvis ångra det skedda — edda — hick!
— Hör du, bror, sade ryttmästaren, skål! och
svär så mycket du vill, bara jag vet vad du svär
över. Men det lovar jag dig, att om du börjar
din juldagspredikan med det du sa nyss, så ska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
