Genom mina guldbågade glasögon / 166 (1946) Author: Albert Engström Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julotta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i som det gällde hans vanliga lass, fast timmen är ovan. Nu har natten fått liv! Det stampar och bjällrar på vägen, slädar glida i kapp och mellan furorna blixtrar stundom ett rykande bloss. Det gäller att hinria till ottan. Barnsliga minne! Hur väldigt, hur högt, hur oantastligt lyfte ej templet sin mur, och korset däruppe i höjden sträckte till famntag mot stjärnor och moln sina gyllene armar, ljuset sprutade ut ur rutiga fönster, och välljud strömmade ned från klockornas par och välsignade nejden, och det gjorde ej alls någonting att jag visste att Johan, backstusittarn, ringarn, söp och svor, så det lyste kring hans syndiga mun, då han blott med ett tramp av sin pjäxa mäktade locka himmelsk musik ur svängande malmen. Tonerna vällde först som en fors genom öppnade luckor, tungt och mäktigt och sökande dock. Sen blevo de svanor sträckande ut över hav av skog till längst bort i mörkret döende sakta de segnade ner och blevo till skogssus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>