Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Guldhavet - Vem betalar läppstiftet, lilla vän?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inneboende viljekraft som den slutliga räddaren. Det
skulle visa sig, att han sett rätt, vilket herrskapet i
fortsättningen ska få bevittna.
Och fiskrarna? Uppe i en takvåning vid
Vattugatan med utsikt över en gårdsbrunn och ett myller
av plåttak och skorstenar satt fiskargeneralen,
disponent Karl Martin, omgiven av papper.
— Jag har skrivit till ostkustfiskrarnas
centralförbunds samtliga styrelseledamöter, till läns- och
provinsförbundens ordförande, till ordförandena i
fiskeförsäljningsföreningarna samt till alla
försäljningschefer och fiskeriinstruktörer, och herr
Nordström kommer att få tillgång till alla handlingar,
protokoll och räkenskaper samt kommer dessutom
att få alla problem, som just nu sysselsätta
ostkustfiskrarna, fullt belysta. Lycka till! Vi äro tacksamma,
att fiskrarnas förhållanden bli undersökta och
framlagda för allmänheten. Lycka till, än en gång!
På samma sätt hade R. L. F.-generalen ordnat
med sina trupper, och så stod jag rustad till tänderna.
De maskinskrivna luntorna hopade sig på mitt
skrivbord, brev strömmade in från de orter och personer,
som skulle besökas, telefonen ringde.
Men båten? Jag ringde Fib.
— Ha ni fått fatt i någon båt?
— Nej. Det tycks inte finnas en båt att få i hela
Sverige.
— Vi ska väl se!
Jag ringde några gamla båtvänner och fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
