Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Koncentrationslägret i Lycksele - Norrlands födelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men inte nog med detta. I ett yttrande "Till
Konungen" av Trävaruexportföreningarna i
Sundsvall och Härnösand, daterat 21 mars 1939,
följaktligen alldeles färskt, heter det:
"Den norrländska efter kusten belägna
sågverksindustrien — inklusive den statliga — som arbetar
på export, kan f. n. icke utnyttja sin kapacitet mera
än till 50 %. Ett påtagligt starkt behov av
koncentration förefinnes sålunda alltjämt, trots det stora
antal sågverk, som nedlagts sedan fredskrisen 1921."
Vad betyda dessa stelbenta ord? Jo, att av de
sågverk, som nu finnas kvar sen äldre och
lyckligare tider längs Guldkusten, minst hälften, kanske
fler komma att nedläggas. Där gå kanske 50 %
av de nuvarande arbetstillfällena längs Guldkusten
upp i rök. Och vad de återstående sågverken
beträffar, så måste de rationaliseras upp, och det
betyder, att av deras arbetsstyrka kanske i allt 50 %
gå bort. Det blir inte mycket kvar då!
Och ser man sen på skogs- eller timmertillgången,
så visar Domänstyrelsen, likaledes i ett yttrande "till
Konungen", daterat 20 februari 1939 och följaktligen
också alldeles färskt, att bara för Ume- och
Vindel-älvarnas samt Sävaråns flodområde som år 1938
flottade ut timmer till 58,000 standards sågat virke,
kommer den virkeskvantitet, som kan uttagas år
1948, att ha nedgått till i genomsnitt 47,000 standards
och år 1968 till i genomsnitt 34,000 standards,
"vilken successiva minskning", säger Domänstyrelsen,
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
