Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Koncentrationslägret i Lycksele - Norrlänningarna ha kvar sin gamla självkänsla, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ 2.
Norrlänningarna ha kvar sin gamla självkänsla,
men . ..
Och nu ska jag berätta, hur denna glädjande
förändring uppe längs Guldkusten tog sig uttryck. Det
började bums i Umeå. Där fick jag tillfälle att
intervjua tre prima gubbar, sekreteraren i
Västerbottens Läns Hushållningssällskap, Adolf Granström,
R. L. F.-veteranen, hemmansägaren Victor
Johansson, Backen, Västerhiske, och folkskolläraren Gösta
Skoglund, Umeå. De två förstnämnda voro
väster-bottningar, men Skoglund var hälsinge, jag skulle tro
från Enångerkanten. Hans far, som vi längre fram
ska träffa, en dundrande karl och ledare bland
Hälsingekustens fiskare och sjöbodar, var Gävleborgs
läns fiskeriinstruktör Hjalmar Skogland.
Jag råkade vid slutet av resan min gamle
beundrade vän, landshövding Sven Lübeck i Gävle, och
han sade:
-—• Skoglund har just fått Vasen. Jag gav honom
den, fast han, likmätigt sin ämbetsställning, faller
inom medaljörklassen. Men jag tyckte, att en sådan
man skulle ha inte en medalj utan en orden.
Så då förstår man, vad det är för man, och då
blir det också lite lättare att förstå, att hans son,
folkskollärarn i Umeå, är ordförande i Västerbottens
kustfiskareförbund och dessutom redaktör för
Svenska Ostkustfiskrarnas tidning: "Ostkusten".
Nå!
3. —
Nordström, Sveriges Guldkust. I.
33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
