Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Besättningen går i livbåtarna! - Ren fleraårig björkskog betäcker hjältens ben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu vet man att det är en katastrof för hela denna
industri. Men ändå är den dominerande känslan:
skamsenhet. Och som krydda på den: skepsis mot
de herrar, som leda denna industri och inte bara
denna utan all industri, allt affärsliv. Under
1800-talet, då de stodo stormagade, polisongsturska,
un-derläppsplutande, barskögda i vita västar med diger
guldklockkedja över inför hela samhället, hela världen,
då betraktades de och betraktade de sig själva som
gudar. Nu ha de blivit magra som halmstrån,
slätrakade, besatta med goggles så väldiga som st
järnkikare, det förefaller som för att upptäcka någon
astronomiskt avlägsen räddning, och de äro så milda
och koncilianta som moderna statskyrkopräster. De
ha blivit rädda, skamsna, det är slut på gudaglorian,
de äro vanliga dödliga människor, och att de kommit
underfund om detta faktum är den inte minsta
vinsten av vad som skett.
Vi lämna Umeå, dagen efter Kristi
himmelsfärdsdag klockan 5,58 e. m. för att gå ner till Holmsund.
Där skulle jag, enligt Hèrnods löfte, få råka
disponent Enström, vilken haft arbetet med att ordna för
verkets "utrationaliserade" arbetare om hand, men
när jag ringde honom från Hushållningssällskapet,
svarades, att han var på bolagsstämma i Stockholm,
sammankallad, förmodar jag, på grund av sågens
brand. Jag skulle i stället få träffa kamrer Revera,
Namnet gav mig vaga idéassociationer. Något
italienskt ! Här uppe i Västerbotten ? Och i trävaru-
51
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
