Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Besättningen går i livbåtarna! - En överraskning - Ett protokoll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kemparna, ja. Alltid. Dom vet man, att man
kan lita på. Men då dom nu inte anse sig kunna ha
verket längre, så är nog allmänna meningen den, att
om Holmsund kan garantera fortsatt drift med
tryggat arbete, så borde det få överta. Annars, men
först då, borde Sandvik gå till staten.
Detta var alltså opinionen bland arbetarna, och
redan den var högst anmärkningsvärd. Hade de nu
berörda svårigheterna för industrien inträffat för
30—40 år sen, ja, då hade det låtit på annat sätt.
Då skulle med så gott som absolut säkerhet allmänna
opinionen bland dem ha fordrat, att staten skulle ha
övertagit verket och gett det till arbetarna. Att så
icke skedde nu, det visade, att arbetarna marscherat
en lång väg från teoriernas blånande värld till den
gråbruna verklighetens, att de blivit praktiska karlar
och att de voro mogna för den nyorientering, som jag
i föregående kapitel berört.
Att förhållandet var likartat för bolagens del, det
var nästa upptäckt jag gjorde.
§
4-Ett protokoll.
Jag nämnde nyss, att jag på färden nerför den
avindustrialiserade Umeälven lagt märke till
uppväxandet av en ny fin stadsdel på älvens ena sida, och jag
vill redan här säga, att man mycket noga bör akta
sig för att i fantasien måla en tavla av den hotade
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
