Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Besättningen går i livbåtarna! - Ett protokoll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Jag är som norrlänning så van att tala om
standard, att jag inte ens tänker på det. Men för
sörlänningar måste det ju vara kinesiska. Standard är
ett visst fastställt rymdmått för sågat virke. Man
har flera olika slag: svensk standard = 315 engelska
kubikfot, norsk standard = 270 eng. kbfot, Quebec
standard = 275 eng. kbfot, Petersburgerstandard =
165 eng. kbfot. Den sistnämnda är den så gott som
alltid använda i svenska exporthamnar.)
Nå! I samma stund antalet ramar minskades ner,
blevo naturligtvis de arbetare, som betjänat dessa
ramar, också överflödiga. Men dessutom äro dessa
nya ramar så finurligt konstruerade, att de dra
mindre mänsklig arbetskraft. Förr gick det två man
på ramen: en försågare och en hjälpsågare.
Hjälp-sågarn har numera gått bort.
Ja, då är det lätt att räkna. Ramantalet har gått
ner från 11 till 4, alltså 7 borta och 2 man på ramen,
alltså 7 X 2 = 14. Så hjälpsågarn borta från de
återstående 4 = 4 man borta, eller 14 + 4 = 18 man
borta i sågen. Och därtill har också i samma stund
en hel del hjälpmanskap kommit bort.
Så brädgården. Där hade man förr s. k.
axel-bärning. Och man hade tre olika brädgårdar. Och
man hade mycket besvär, inte minst därför att dessa
bärare, de s. k. stabbläggarna, ty de höga
brädstaplarna kallades på sågverksspråk för "stabbar", voro
de gamla sågverkens adel, deras duktigaste men, som
all adel, även sturskaste folk. Vid minsta regndroppe
från himlen gingo de in, och i värsta fall fick sågen
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
