Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Regeringen är okunnig! - Hur Guldkusten avfolkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sande solreflexer, de nästan tomma väggarna,
gardinerna som verka luftiga mot de väldiga fönstren, det
symmetriska och stela i möblernas uppställning. Det
blir något av tjänstebostad, lite abstrakt, lite parad,
ja, jag skulle vilja säga: inte så lite prästgård på
landet, stelt, strängt, asketiskt.
Och så gästrummen. Det skulle alltid finnas
gästrum i dessa bostäder. Högste chefen kunde när som
helst komma på visit, i och för rådslag eller
inspektion, han kunde ha med sig gäster, in- eller utländska
köpare, det var jaktpartier om höstarna, kanske
fisketurer om sommarn. Så till allt annat kom också in ett
drag av värdshus, alltid redo att ta emot, med stort,
glänsande linneförråd, porslin, silver. Och för att
ta emot utländska gäster på ett värdigt sätt måste
det finnas ständigt friska blommor, det betydde
växthus och trädgårdsmästare, och för utflykterna måste
det fordom vara ekipage, det betydde stall, rashästar
och kusk i livré, numera är det bilar och chaufförer,
som samtidigt på de finaste ställena måste vara
betjänter och passa upp vid bordet i frack med (eller
utan) blanka knappar. Och hur nu Guldkusten
utvecklades, blevo dessa bostäder ett slags kulturoaser,
alldeles som de sydligare slotten, där tjänade
arbetarnas döttrar och lärde sig kokkonst, städning,
bäddning, hygien, hur man skall bryta en servett, hur
man skall duka ett bord, hur man skall hålla kniv
och gaffel och handskas med bordets olika
instrument, hur man skulle tala och svara och föra sig —
6. —
Nordström, Sveriges Guldkust. I.
8l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
