Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Jobbar-Sverige - Där sodaugnarna icke ryka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fabriker, och det mest, jag skulle nästan vilja säga
gripande är den tystnad och den människotomhet,
som råda där. Om man betraktar bilder från äldre
tiders fabriker, ta t. ex. Mentzels stålverk eller
Brangwynn’s olika industriinteriörer, så slås man av,
hur människorna där verka små slavar under de
gigantiska maskinerna, insvepta i giftig rök,
omvärvda av lågor.
Här i denna tip-top moderna fabrik vandrade vi
bland de väldiga, svarta, till synes beckdrypande
massakokarna i en clair obscur som i Milanodomen,
vi åkte i hiss från våning till våning, vandrade på
galler och roster mellan höga murar, under väldiga
rörledningar, medan solstrimmor sneddade in genom
dunklet. Knappast en människa syntes.
—• Känner du någon lukt? frågade Olsson.
Nej, jag nosade, och jag kände ingenting.
— Minns du de gamla sodaugnarna i världen . . .
där och där och där?
Han nämnde namnen på olika fabriker.
— Titta här! sade han. Vi gingo runt ett väldigt
aggregat, påminnande om en fantastisk
värmeledningspanna, nående genom ett par, tre våningar från
golv till tak. Längst ner syntes liksom ugnsluckor
med hål i, täckta som av skifferblände, därinnanför
såg man gulaktiga lågor virvla, det påminde närmast
om att titta in i vannan på ett stort glasbruk. Vid
luckorna voro kranar, riglar, knappar, rattar och,
om jag ej missminner mig, slangar med munstycken.
Ett par man gingo omkring och tittade in i luckorna,
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
