Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Fiskar-Sverige - En museihamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiskare där: Törnsten och Mellinder, och dem gällde
det alltså nu att få tag i.
Vinden hade friskat, himlen var överdragen, grå
och låg, fastlandskusten var svart med höga, taggiga
berg, sneda regnskurar spjutade oss ilsket i ansiktet,
då vi gledo in genom ett av de ödsligaste sund jag
sett. Och där på en lång, naken sandudde om
styrbord låg fiskläget, skyddat mot alla väder men dystert
i den mörka dagen.
Det såg förfallet och uråldrigt ut. Högt uppe bland
grus och rullstenar låg kapellet. Stranden nedanför
var kantad av mer eller mindre svartgrå, fallfärdiga
sjöbodar. Där var dessutom grunt. Vi kunde inte
ligga där, vi måste ankra ute på vattnet. Mittemot
reste sig ett högt svart berg, längre bort syntes en
ljusgrön, odlad fjärdbotten med spridda bondgårdar.
Hamnen verkade ett kvarglömt minne från urtiden,
det här var "Stora Vredens" bygder.
Men på de två unga fiskrarna var det inget fel.
•—• Det här är bara en sommarhamn, sade de, så
ingen bo här om vintern.
— Hur många hushåll?
— Tjugo.
■—- Och årsproduktionen?
— Ja, på hamnas eget fiske 1,000 burkar salt
och 1,000—1,500 burkar sur. Men så köp vi från
Sundsvall och Gävle och gör 20,000 burkar salt tå
det och 10,000 burkar sur.
— Men hur många salterier ha ni då?
— Fyre, men fjärde’n salte bara eget.
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
