Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Vraket - Vad Arbetar-Sverige fått ärva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hyrde en holme uppe i Ångermanälven, dit seglade
man och metade, satte nät, festade och hade roligt.
Sen gjordes sällskapet om, lärare och ämbetsmän
satte fason på det hela, införde kulturella intressen,
social hjälpverksamhet etc.
När nu den stora immigrationen söderifrån kom,
i samband med sågverksindustriens uppflammande,
ja, då blev det de inflyttade som togo hand om dessa
Guldkustens primitiva städer. De hade eller tjänade
pengar, de byggde sig för tiden häpnadsväckande
stora och fina hus och sommarnöjen, de togo hand
om banker och affärer, förde in vattenledning,
elektriskt ljus, ordnade med privatparker, kajer, gator,
anknöto till den gamla ämbetsmannaklassen, medan
handlandena, hantverkarna, fiskrarna och den nu
uppkomna industriarbetarklassen sjönko ner i
skymundan. Och så pågick det till slutet av 90-talet.
Dessa regerande bodde dock i Guldkustens städer,
levde där, ty det var sågverkens tid, och de måste
övervaka dem.
Men när dessa sågverk började luta mot sitt slut,
när koncernbildningen tog vid och när arbetarna
började röra på sig, då fick man bevittna ett
egendomligt skådespel. De gamla maktägande, ofta med
klassiskt bildade lektorer som sina ombud i det
kommunala — ty på 1800-talet respekterades, ja,
beundrades ännu den bokliga och speciellt den klassiska
bildningen som något närmast övernaturligt — de fingo
nu se småhandlare, hantverkare, folkskollärare, som
till på köpet voro blåbandister, och till sist vanliga
16. — Nordström, Sveriges Guldkust. I. 24.1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
