Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Vraket - Diagnosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade liv efter den osminkade verklighet, jag nyss
fått se uppe i det tysta, svala konsultationsrummet.
Jag har tidigare sagt, att vad som hänt uppe på
Guldkusten helt enkelt är, att 1800-talets
trävaruindustri stött på grund och sprungit läck. Efter vad
herrskapet nu hört, förstår herrskapet kanske, hur
det är ställt med skutan, alltså med denna industri.
Den är vrak! Den kan inte ta sig av grundet. Den
måste skrotas ner.
Det är den Guldkustens dödsprocess, som, efter
att ha börjat så smått redan vid sekelskiftet och
sedan ha fortsatt med krisernas feberryckningar, nu
börjat närma sig coma eller slutet.
Arbetar-Sverige och i all synnerhet
Arbetar-Norrland har fått detta vrak i arv. Vad betyder det?
Jo, att det måste snygga upp efter dess framfart
under kraftens dagar, då det var ett stolt väsen, som
högg ut skogarna, lade jordbruket för fäfot, lät
människoboningarna förfalla, missaktade jordens
rikedomar och sedan, när skogen var en rishög,
jordbruket en ogräsåker, bostäderna lutande ruckel,
jordens rikedomar okända, drog sig hastigt till
Stockholm för att slippa betala bärgningspengar i form av
skatt, överlåtande vraket åt besättningen och åt det
allmänna att betala upphuggning av detta vrak samt
av rengöring, städning och uppsnyggning, där den
vilda seglatsen gått fram.
Och i denna till synes så anspråkslösa uppgift: att
göra rent, städa och snygga upp efter
Sågverks-Norrland ligger, av allt att döma, fröet till den nya
255
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
