Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUN 1 8 1907 ’+7’0 n“6lramr,a ÖOOK koncern < &
OGc^
i’
r
jj
i
Elsa Maria Heiden började läsningen af Maxim
Gorkis roman: Tre människor. — —––––––––––
»Antipa Lunef, en rik bonde af sträng karaktär,
hade ända till sitt femtionde år varit försjunken i
världslig synd, men då höll han räfst med sig själf
och, gripen af bitter själavånda, öfvergaf han sin
familj och begaf sig in i den djupa ödsliga skogen.
Där timrade han upp sin eremitkoja vid kanten af
en brant klyfta och lefde där i åtta år, sommar och
vinter, utan att släppa in någon, vare sig släktingar
eller bekanta. Ibland stötte folk, som gått vilse i
skogen, af en slump på hans cell och fingo se Antipa
ligga försjunken i bön på dess tröskel. Han såg
hemsk ut, alldeles utmärglad af fastor och böner
och betäckt med hår som ett djur. Varseblef han
en människa, steg han upp och bugade sig tigande
ända till jorden. Frågade man honom, hur man
skulle komma ut ur skogen, pekade han, utan att
säga ett ord, åt det håll, där vägen var, bugade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
