Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ingenting. Jag är mig själf. Jag rår inte
för att du konstruerat upp mig efter ditt hufvud.»
»Du är min kung, och jag skall aldrig glömma,
att du höjt mig till dig.»
»Men jag vet inte, om jag gjort rätt. Jag kan
ingenting bjuda dig, och ändå har jag — mot min
vilja — ryckt din själfständighet från roten.»
»Du har lärt mig älska — det är glömma
småtrollen inom sig.»
»Det du kallar ’småtroH’ är viktigt nog, och
först när de blifvit mätta af framgång och anseende,
kan man ha råd att glömma dem. Det är min
äregirighet att inte stå tillbaka för någon. Jag shall
framåt.»
Framåt! Under det hans blick fått en skarp
glans som såge han ut öfver ett slagfält, där fienden
stod uppställd, skymdes hennes af ett grått töcken
och hennes hand darrade ångestfullt i hans af fruktan,
att de skulle gå förlorade, att deras drömda lycka
skulle bli dödad i den drabbning han kallade:
»oundviklig».
Han lät arbetet slita upp sig till själ och kropp,
och det pinade henne öfver allt annat, att all denna
rastlösa sträfvan gick ut på att skaffa henne ett
komfortabelt hem. Hon hade bedt, ironiserat,
föreställt, men han var obeveklig, och under det han
med järnflit var nära att döda sig för hennes yttre
bekvämlighets skull, gledo de sakta ifrån hvarandra.
Han hade ej tid att se in i hennes inre; han glömde,
att han kallat henne en sensitiva, hvilken han ville
skydda och värna som »Vår Herres dejligaste blomster».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
