Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande i hans väsen, en underlig ångest i hans blick
eller också blef han excentriskt glad, nästan skryt
samt lycklig.
Gårdagen stod i pinande, tydlig hågkomst for
henne:
Det var en stilla, fridfull omgifning, som
inramat detta minne. Blommande syrener och
honungs-starkt guldregn gåfvo färg och prakt åt den landtligt
anspråkslösa trädgården i stadens utkant. Solen
hade gått ned, men luften dallrade af glöd och ljus,
i zenit förtonade den till mattblått med glans af
utspändt siden.
Inga fåglar hade brådtom; deras bon voro
färdiga, och endast ett och annat lockande kvitter tydde
på, att älskog och längtan bodde i små duniga
bröst.
På den smala, grönmålade bänken under askens
ljusa löfhvalf hade Elsa Maria satt sig. Hon hade
suttit där så länge, tyckte hon, innan han ändtligen
kom.
»Sven, det är nästan underligt, att också jag
får rå om dig.»
»Jag har sökt dig öfverallt.»
»Då har du sökt illa. Jag har bara väntat.»
»Det är din vana. Du fordrar uppmärksamhet,
kan inte få nog af smekningar, men hvad ger du?»
Hon stirrade på honom utan att forstå. Det
var hån, sårad stolthet och gäckande trots i hans
tonfall, och hon, som trott, att han i uppsluppen
glädje glömde henne för de manliga vänner han
träffat här hos deras bekanta. De hade gjort resan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
