Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vistas några dagar i en bullrande och fordringsfull
transitstad. Den skulle förefalla henne så tom,
därför att hon där ej ägde några minnen gemensamma
med Sven. Det enda, som skulle ge den innehåll,
var ett bref med utländsk poststämpel, hvilket hon
väntade snarast.
Hon behöfde ej vänta länge. Det kom, när
hon några dagar vandrat omkring på de brännheta
gatorna och känt sig så ensam, som man endast är
det i en främmande stad, när man ännu äger något
att längta efter.
Portiern räckte henne brefvet på fjärde dagens
morgon, när hon kom ned för den breda, mattbelagda
trappan.
Han log för sig själf, när han såg, hur hon
rodnade af glädje och sade inom sig:
»Gamla människan! Hon såg för resten söt ut,
när hon sa tack!»
Elsa Maria gick med brefvet i handen, gick
länge, ända tills hon kom till en fredad vrå i en
stor, lummig park. Då satte hon sig och slet med
darrande fingrar upp det välkända, fyrkantiga kuvertet.
»Du älskade!
Det har varit en djärf, en förmäten tanke af
mig att ens ett ögonblick tro, att jag kunde skapa
din lycka, men — drömmen därom var lika härlig
som uppvaknandet till den nakna verkligheten —
tomheten! — är bittert. Tack för allt du gifvit och
förlåt, att jag ej ägde starkare vingkraft. Glöm,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
