Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne: en ful och låg behagsjuka. Han skulle veta,
hur farlig hon var, han, som kastade bort henne
utan skäl, endast därför att något hos henne —
hvad visste han väl knappast själf — blifvit honom
en tyngande börda. Han ville vara herre öfver andra
— och han blef slaf åt sig själf.
Var det synd om honom? Säkert! Men i denna
stund var rofdjuret löst inom henne och det tumlade
med spända klor, dödssåradt och lystet. Han skulle,
han måste visa henne mera än ett Janusansikte.
Helt skulle han vända sig emot henne, och fanns
det annat än rämnade sanningar i den själ hon
till-bedt, skulle hon locka fram dem, taga dem i sin
famn som reliker, knäböjande tacksam inför sin gud:
inför kärleken. Men var det alltsammans endast en
grym lek.. . ja, så ville hon också leka, ville berusa
honom och sig i stundens njutning utan att fråga
efter morgondagen.
Hon hade den dräkt på, han mest beundrade,
och hon sade sig att några klädstycken voro en
kvinnas ypperligaste medhjälpare i en sådan efemär seger
som den hon ville vinna.
När fyrverkerieldarna tändes därute i folkparken
och svärmarnas små glada gnistor lyste upp den
mörka himmelen, då skulle hon kunna blanda sitt
hurra med folkmassans, ty då skulle Sven ha glömt
allt utom henne.
Och han skulle smyga sin arm under hennes
och leda henne bort mot Alsterpaviljongen, genom
de orientaliskt upplysta gångarna och hviska tätt i
hennes öra ord till ord som länk till länk, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
