Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stad och i ett annat land. Sven och hon hade rest
hvarandra till mötes. Hon hade drifvits därtill af
glödande längtan, och hon hade kastat sig i hans
famn utan tanke på annat än stundens lycka.
Kanske hade hennes konservativa uppfostran
gjort henne mindre sensuell än andra kvinnor, mera
ren och fri från små, smutsiga handlingar, och små
gatstänkta tankar, och när kärleken kom till henne
tog hon emot den, som en makt, hvilken hon var
skyldig det bästa.
Därför hade hon också lugnt rest alla de många
milen endast för att träffa Sven, se honom, tala vid
honom, få det ljusa minnet af hans ömhet, så nästan
vördnadsfull, som han lärt henne älska den.
En yttre tillfällighet, en konvenansfräga, hade
den gången blifvit till tvist emellan dem. Och Sven
hade sagt: »Du är en äkta kvinna; du frammanar
situationerna, men du drar dig tillbaka för
konsekvenserna.»
De orden skulle hon aldrig glömma, långt
senare skulle de fä en afgörande lifsbetydelse för henne,
men då hade hon endast stirrat oförstående på honom.
Och först när han hårdt, hårdt tryckt henne
intill sig och hon läst i hans blick, djupt och länge,
hade hon känt, hvad han tänkt, och blygts öfver
dem båda, ty var icke åtrån lika het inom henne,
fastän hon fjättrade den med en kvinnas vakna, rena
vilja?
Och nu slog han henne med de vapen han ryckt
ur hennes händer. Han gaf henne kanske omedvetet
också medlet att fasthålla honom. A, hvad hon led
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
