Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Påföljande morgon skulle hon ha rest, men ett
dåraktigt hopp, att han skulle komma, höll henne
kvar. Hon irrade omkring som en fredlös skugga
på de mest besökta platserna och hallucinerade sig
till föreställningar om, att när hon steg upp i den
spårvagnen, skulle han sitta därinne, eller hon skulle
möta honom, när hon vek om det gathörnet; plötsligt
finna honom gå efter sig på det museet.
Dödstrött kom hon hem på kvällen och ännu
utanför sin dörr kröp hon i knä för illusioner och
tänkte sig, att därinne väntade henne en knippa af
den sorts rosor han kallat: »våra blommor».
Men rummet med sin falska, en smula
luggslitna lyx var så tomt, att hon skakades af en
frossbrytning vid åsynen af dess ödslighet; hon, som
blifvit van att få omge sig med otaliga
ömhetsbevis.
Nästa dag satt hon inburad; hon väntade på
honom, envist, oresonligt, som när man sjukt stirrar
mot en enda fläck, och på aftonen skref hon igen
ett feberhett, längtande bref, hvari hon sade, att nu
reste hon följande förmiddag. Hon sade tid och
plats, men bad ej direkt att få träffa honom. Hon
trodde, att hennes önskan skulle vara nog nu, när
det gällde ett sista afsked.
Följande morgon var luften nyktert grå och en
slags försenad vårkyla hade inträdt. Elsa Maria
hade packat ned sina tillhörigheter och satt nu vid
fönstret och såg ut. Hon väntade på Sven utan att
vänta, som hon säg ut utan att se. Febern i hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
