Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han, som andra män, hade ej kunnat motstå
hennes momentana tjuskraft, men troligen erfor han
en slags vemodsblandad lättnad att ej längre
be-höfva leda detta stora, mörkrädda barn. Å, hon
visste det tyvärr: det ömhetstörstande, glädjehungriga
barnet bodde inom henne, men också den
varmblodiga kvinnan.
Ju mer hon grubblade öfver Svens
handlingssätt, ju lättare förlät hon honom, och hon ångrade
bittert hvarje hård tanke, hvaije sårande omdöme
hon inom sig fällt.
Han hade sändt bort henne i tid — kanhända
af intuitiv fruktan, att hon eljes skulle få se hans
kärlek på bår. Trots alla försäkringar hade den
väl varit sjuk till döden, och han ville skona henne,
trodde i manligt oförstående, att detta var bästa sättet.
Hvarför hade hon angripit? »Aldrig har ondt
gjort ondt bättre.» Det var ett sant ord. Och
förmådde hon intet annat, skulle hon göra saknaden
till en helgedom, tänkte hon.
Men »l’homme n’est qu’un roseau, mais e’est
un roseau pensant».
* * *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
