Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och när hon bjöd mig godnatt, lade hon bara
helt lätt armen om min hals och sade med sin mjuka
röst:
»Jag är så glad att ha dig här; om du ville
stanna riktigt länge hos gamla moster!»
Hvad jag är henne tacksam för att hon aldrig
tvingat sig in i mig, aldrig kommit med banala
tröstegrunder, endast troget och varsamt stått vid
min sida som en liten god barmhärtighetssyster,
och på sitt sätt har hon lagt lindrande förband pä
såret.
Egoist är man så i glädje som sorg; nu först
har jag fått ögonen upp för allt, hvad hon. varit
mig under denna tid, och nu först gör det mig också
riktigt ondt om henne, ty aldrig skall hon kunna
få det enda tack hon värderar: ett friskt leende och
ett lifsmodigt, viljestarkt ord.
Jag kan säga henne tack och tack och tack
omigen och kyssa hennes fina skrumpna kind, utan
att hon därför blir nöjdare. Hon skall bara vagga
helt stilla på sitt gråa hufvud och tänka: »Jaså,
också det förbandet har gått upp!»
Gamla Lalla, låt såret blöda! Bäst så, annars
tränger giftet allt djupare, och det giftet fräter. A,
du vet inte du, hur sorgen kan få taggar och törnen,
hur den kan göra en ond och sjuk och feberhet.
Hvarför fick jag mitt varma blod och min
kvinnliga åtrå, som intet förkväfver? — Rent ut, hvarför
fick jag denna kraft att lefva fullt och helt, när jag
knappt har en tumsbredd tillvaro, värd detta namn?
Lalla pysslar med sina blommor; hon kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
