Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–––blev de saa stort, at Taaren frøs bort.
Det sovnede ind ined Tanker i Sind.
Men Englene veg ej ; de svævede over,
tog Tanken og hvisked: »Hav Pred, mens du sover!»
Oktober.
Flitig är jag inte — inte ens när det gäller att
skrifva i min tankebok. Det ordet skulle antagligen
bli stympadt af en kritiker, ty de se alltid i tankar
jättepenséer, jag däremot räknar också
styfmors-biommor till familjen.
Är det bra eller är det illa, att jag har mina
åttahundra att existera på? Om jag inte hade dem,
hvad gjorde jag då? Det är ett yttrande af Zola,
som eldat upp mig. Jag trodde ej, att det skulle
kunna kasta ankar inom mig; jag föreställde mig,
att där icke längre fanns annat än dy, och troligen
är det väl så också. En sekunds entusiasm uträttar
knappast ett mirakel, och likväl om jag kunde få
blicken skärpt för den store diktarens mening, skulle
kanske miraklet ske; det vore härligt att’stå uppe
på tankens bergsplatå, dit intet sinnesrus och ingen
ånger hinna, där lidelserna vika för viddernas rena
luft och där målet är ett med medlet: »le travail
roi, le travail seul guide, seul maitre etseulDieu.»
Men dit kommer jag väl aldrig. Hela mitt lif har
varit en lång väntan, en kort verklighet och så
stagnation. Hvilket arbete skulle kunna trifvas i denna
jordmån? Och för öfrigt: kvinna är jag och kvinna
förblir jag. En hungrig själ, ett hungrigt hjärta.
4. — Gungfiy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
