Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En ung flicka sade en gång: »Jag skulle gärna lida
allt, förrätta de gröfsta sysslor, bli sämre än en
piga, bara jag finge hälften af den kärlek jag kan ge.»
Jag förstår detta öfvermått af ömhet, men det
förödmjukar mig, gör mig feg och oduglig, ty om
arbetet skall vara välsignelsebringande, måste det
utöfvas solidariskt. Jag står med slutna händer om
förtorkade gåfvor, därför att en ej tog emot, hvad
jag ville ge.
Jag hatar — där står det — och jag ser det
flammande rödt för ögonen — rödt som hjärteblod
— jag hatar, hatar, hatar honom, som lärde mig
känna hur härlig kärleken är, som ej tvekade att
slösa som blott en konung kan det, med de rikaste
skatter; som lät hvarje ord bli till ett ädelt spänne,
hvarje smekning en gyllene länk.
Han går väl därute i världen med stadiga steg,
med hedern som ryggrad mot de möjliga
insinuationerna. Är han stolt öfver sitt mod att vända,
innan vägen blef oländig, för trång för två.
Jag vet ingenting — vill ingenting veta, men
när jag skrifver, att jag hatar, snyftar hela mitt
väsen: jag älskar, älskar, älskar honom.
Oktober.
Nu dör naturen. Den har slutat att alstra, och
då dör den. Det är stort och vackert detta
tillbaka-gående efter fullkomnandet, och jag erfar intet
vemod, snarare en känsla af trygghet, när jag ser de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
