Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sömn skulle bli af, steg jag upp, gick fram till
fönstret och drog undan de hvita lenongsjalusier Lalla
sökte utestänga en nyfiken mänsklighet med. Det
var stjärnklart. En mörkblå natthimmel med en
oändlighet lysande punkter, blinkande som oroliga,
skygga ögon eller med stilla, fast glans som en
moders blick.
Och stjärnskott! Nu gällde det att önska snabbt
och innerligt. Önska innan »stjärnan faller»! Nu
vet jag, att ingen är så fattig, som den, hvilken ej
har något att önska; jag stod där och såg det ena
stjärnskottet efter det andra tändas och dö, men
hvad skulle jag begära? Hvad ville jag ha af lifvet?
När jag åter lade mig ned, var det som hade
jag stått utanför en festsal, där det var strålande
ljust och där en ädel furste ville lyckliggöra sina
undersåtar.
Kanske var jag inbjuden till banketten, men
det var med mig som med mannen i bibeln: jag
hade inga bröllopskläder.
Framåt morgonen somnade jag och vaknade vid,
att solen strömmade in i rummet, mitt lakan
skimrade ljusblått i reflex från den skarpa dagern
därute, och mitt sinne fick en glimt af solsken och
klar himmel. Jag satte mig upp i sängen och sade
helt högt: »Nu kommer indiansommarn!»
»Blir du ledsen, om jag stör dig, barn?»
»Nej, Lalla, hvad är det?»
Elsa Maria såg upp från »tankeboken».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
