Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Å, det var bara de här jag ville visa dig. Åro
de inte- praktfulla?»
Moster Lalla höll triumferande upp en knippa
astrar i olika schatteringar från hvitt till svartviolett.
»De se ut som grafblommor, Lalla.»
»Tycker du. Kanske du har rätt; dä skall jag
ta af en knippa djupröda och hvita i stället. Jag
har många sorter, det vet du; kom med ut i
trädgården och hjälp mig välja!»
»Hvarför sköflar du dina rabatter?»
»Jag väntar kaffefrämmande, min flicka lilla.
Doktor Gunnarsson kommer i eftermiddag, och tänk
du, ett sådant härligt väder; vi kan duka bordet ute.»
Elsa Maria nickade, satte en grå sidenmössa på
hufvudet och följde mostern ut.
Lalla var aldrig nöjdare än när hon fick pyssla
med sina blommor, dem hon ej smekte med sina
vissna händer, dem smekte hon med glänsande
blickar, och hon tyckte, att hennes blomster blefvo till
lifsmelodier, som minnet spelade för henne, och som
tusen skiftande tankar satte ord till.
Hennes bekanta frågade ibland, om hon mte
kände sig ensam, då hon nu liksom blifvit lämnad
efter i det lilla gröna huset vid Storgatan, men hon
skakade på hufvudet:
»Nej, jag har min lilla värld här.»
Fullt ärlig var nog inte gamla Lalla, när hon
försäkrade, att ensamheten ej plågade henne, men
hon ville ej klaga; det var hennes stolthet.
En ung konstnär hade en höst hvarje morgon
gått förbi det gröna huset och tagit motiv af den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
