Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla Elsa Maria är väl ung,» inföll en af tanterna,
»du ser riktigt ut som en ros,» tillade hon med ett
tonfall, som kom Elsa Maria att tänka på en allt
för frikostig strösockerslef.
»Ska vi nödvändigt hålla oss till blomsterliknelser,
så föreslår jag en jasmin,» sade doktorn och tog upp
ett grått garnnystan, som lättvändigt rullade sig i
sanden.
»En jasmin! Jo, jag tackar, det var hvitt och
vackert det,» kom en annan af tanterna in i samtalet.
Gunnarsson jonglerade nystanet. »Och
doft-starkt,» sade han lågt. »Tag det nu inte allt för
nära, fröken, men den blomman är bedräglig. Den
ser ut som ett oskuldshvitt Guds lamm och är en
’Synderinde’.»
Han lutade sig fram mot Elsa Maria och hans
ord undgingo de gamlas öron.
Hon tog upp ett handarbete, ett, som visst aldrig
skulle bli färdigt, tänkte hon hvar gång hon sydde
några stygn på det franska liljemönstret. Svar skulle
den där människan framför henne ej ha; hon fann
honom brutal och ville ej ge honom ens en
nagelbredd intresse.
Gunnarsson märkte, att hon arbetade upp sig
till motstånd mot hvarje närmande från hans sida,
och det retade honom smått, därför att hon just nu
var det ädlaste vildt han kunde uppspåra, och
därför att han var van vid jaktlycka. De små snälla
tamdjuren — han kallade dem »hvita råttor» —
som sutto bakom de blanka fönsterrutorna i mammas
och pappas förmak och sjöngo: »Spinn, spinn» i
5. — Qungfiy.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
