Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Han vore något för dig,» sade Lalla beundrande,
det skall vara en så utmärkt hygglig ung man, säga
alla.»
»För mig?»
»Ja, kära barn, jag vet, att du tror dig fått
ditt elddop, men ser du, det är inte roligt att bli
gammal och ensam. Värst är det kanske, innan
man kommer till ro i ålderdomen. Stormen ruskar
en åt alla båll som ett träd ute på slätten, och
ingen bryr sig om att stanna en liten stund hos
den stackars enstöringen, som är så fattig och ensam,
att den inte kan ge skydd en gång.»
»Å Lalla, Lalla, hvarför säger du mig det där?»
»Se så, lilla mimosa, tag inte så illa vid dig.
Men barn då ...!»
Elsa Maria hade lagt armarna om grindstolpen,
nu föll hufvudet ned mot dem, och hon snyftade
dämpadt men tröstlöst, som hade hon ingen gråt,
endast tårlös, kvidande förtviflan. Det var så
forfarligt tungt att se in i framtiden mot de långa grå
årens enahanda, där hon ingenting betydde, ingenting
gaf och ingenting fick, endast smulades sönder som
en bit torrt bröd, bortsopadt från lifvets dukade
bord, det bord, där njutningens rätter och fröjdens
vin serverades.
Lalla klappade henne på hufvudet och hennes
röst blef förmanande:
»Du skall inte se det så mörkt. I min tid
var det ändå mycket värre. Nu ha kvinnorna ju fått
arbetsfält inom alla områden, och du kanske kan
skaffa dig en egen verksamhet, lilla Essan. Det har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
