Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit så modernt nu med själfständighet oeh sociala
intressen, och då blir man inte en gammal bängsjuk
flicka längre, utan kamrat med männen, delar deras
gärning och — och, ja, jag förstår mig inte på det,
men du hör till en senare generation och har
naturligtvis dens uppfattning ...»
»Lalla, kära gamla Lalla,» Elsa Maria reste sig
upp och lade sina händer på mosterns axlar, »dugde
jag till något, vore jag en nutidskvinna, hade jag
väl inte gräft ner ’mitt pund’ här hos dig, utan
ställt mig i ledet. Nu är jag bara en ledlös stackare
utan kompass. Jag duger bara till ett, ett enda,
du, och det är det, jag inte får.»
»Om du kunde fästa dig vid Gunnarsson,
mumlade Lalla envist och otydligt, som hon haft
knappnålar i munnen och varit rädd att svälja dem.
»Godnatt Lalla!»
»Godnatt lilla barn.»
Elsa Maria gick fort in till sig, men hon sof
icke den natten heller. Hufvudet var hett af tankar,
och hon längtade — längtade! Efter Sven Bryde
sade hon sig, och hon hviskade hans namn, reste
sig upp i sängen och hviskade det med utbredda
armar och blicken stelt stirrande in i mörkret.
Så lade hon sig igen, trött och slö, med en
känsla af krampaktig, dof smärta i bakhufvudet och
nedåt nacken och en kväljande förnimmelse, bara
hon forsökte följa en tankegång.
Regndropparna slogo mot fönstret som nervösa
fingrar, ett slitande, hårdt oktoberregn, som kanske
skulle räcka i flera dagar. Hon hade ej märkt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
